fredag 28 augusti 2015

En första bekantskap som leder vidare

Den svarta nysroten - Veratrum nigrum - står långt bak och syns knappt om man inte vet. Men då solens strålar strilar genom päronträdets bladverk, så lyser den och fångar min blick. Den kan annars ge ett rätt tungt intryck, men kikar man närmare ser man att de mörka kolvarna består av små blommor som växer tätt.

Längs dess stjälk, fast när den är så här grov känns det onekligen mer som en stam, slingrar sig tulkörten - Vincetoxicum rossicum. Ännu en av trädgårdens många doldisar, sådana som knappt syns och tar plats, men som finns där att upptäcka för den som vill. Något speciellt med det. I min värld.

Jag lånar två bilder från ett inlägg från 2013:

Åter till nysroten. Här finns två plantor, men det är endast en som har återhämtat sig efter plankbygget, då de blev nedtrampade. Hoppas den frösår sig, för skulle gärna se några fler.

Blir nyfiken på nysrotssläktet och ser att det finns en vit - album, som visas och beskrivs på denna sida. Även en grön - viride, se länk. I mitt sökande hamnar jag så på bloggen Tankar om och från min trädgård, där jag läser att det tar lång tid från sådd till blommande nysrot. Här omnämns också jättenysrot - Veratrum californicum. Jag förstår att Helen, vars blogg jag besöker, har alla fyra sorterna. Grön av avund. Och vit. Och jätte... Men inte svart, för en har jag ju. Men vetskapen om att de andra finns, bara det gör ju att nu kliar det i fingrar och tår, blicken fladdrar... Mitt sökande har börjat. Så leder en första bekantskap vidare. 

Men hur kom den svarta nysroten hit? Jag söker på bloggen och läser i ett inlägg från den 8 juni 2012: Under några år har de bara visat bladrosetter, men nu är det blommor på gång. Jag har aldrig sett blommorna "på riktigt", utan endast på bild, men tror att det kan bli rätt fint med något sådant här just här. Tittar nu till dem ofta, ser hur de sakteliga utvecklas och... ja, återkommer med bilder när tid är. Tid är nu och har varit sedan 2012, då de första blommorna utvecklades. Men hur den kom hit får jag inte veta, kanske som frön från AoT-forumets fröbibba eller möjligtvis som småplanta, ja, ett av alla dessa fynd från växtmarknader jag besökt. Så kan det vara. Men jag vet inte säkert, då det var före bloggandet och mitt eget minne räcker inte till för att berätta om alla dessa när och var och hur. Men jag är rätt säker på att det handlar om ett möte med en annan trädgårderare, någon som själv har den svarta nysroten i sin trädgård och så spritt den vidare genom möten på webbens forum och/eller i den där så kallade verkligheten. Första bekantskaper som leder vidare, som sagt.





8 kommentarer:

  1. Den var läcker med ett ovanligt utseende! Ju mer jag grottar ner mig i det här med trädgård desto mer uppskattar jag de lite annorlunda utseendena och fascinera av skönheter som inte är så vanliga. Läser att den är väldigt giftig och förr hade det fått mig att backa men inte längre. Kan tänka mig att den är väldigt fin som vit också!
    Ha en härlig helg!
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den har ett lite annorlunda uttryck än "de vanliga" blommorna. Inte så insmickrande och "söta", men vacker på sitt vis.
      Inte sett den som vit irl, men på bild. Verkar väldigt fin och väcker habegär.
      Tack, o detsamma: Ha en härlig helg!
      önskar
      Katarina

      Radera
  2. Mycket vacker! Har också nysrot, men den har inte blommat ännu. Är nog ingen ovanlig sort.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den!
      Spännande att se när din blommar... Oavsett vilken sort, för tydligen tar de tid på sig att vilja blomma alls...
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Tulkörten var en nyhet för mig. Gillar de där diskreta som behöver upptäckas. Min nysrot står också och stampar... ..men större än förra året så det går väl sakta framåt. Helens blogg har massor av bra såtips. Fast jag tror hon har lämnat sin trädgård sen ett år eller så.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tulkörten är en av alla dessa fynd jag har gjort på Åbergs... Gillar att trädgården har inslag av upptäcksresa, en del syns inte förrän man ser dem =oP
      Nysrot verkar vara svårflörtad, kan ta några år på sig innan blomning. Vackert bladverk hursomhelst. (Ja, också fått bra såtips från den bloggen...)
      kram
      Katarina

      Radera
  4. Den som väntar på något fint... Här väntas det på att den svarta ska blomma. Tur jag får kika på din så länge. :) Och tulkört var en ny bekantskap, vad fin den var. Gillar också det där man måste gå nära för att se detaljerna hos.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänta, vänta, vänta... Ibland är trädgård tålamodskrävande. Ibland som en upptäcksresa, just det där att behöva komma nära för att se. Tror vi är flera som delar känslan.
      kram
      Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...