Sofiero, trädgårdsfesten 2015

Underbara Sofiero. Här hade jag velat vara kvar längre, vandra runt i den vackra parken med alla dess olika miljöer. Sofiero "levererar", men frågan är om trädgårdsfesten gör det? Nu vill jag inte vara tråkig, negativ och småsint. Men det är något som stör min upplevelse och gör mig besviken Vad?

Det här! Plastkrukor! I några av utställningsträdgårdarna är inte växterna planterade, utan står kvar i sina krukor. Ibland är behållarna delvis dolda, men ändå synliga. Ibland verkar man inte ens försökt att dölja dem. Upplevelsen blir en samling växter i krukor, ungefär som i trädgårdshandeln, där man placerar i grupper med valda grannar för att inspirera till köp och merköp. Jag ser plastkrukor överallt. Nej, inte överallt, men det är några av utställningsträdgårdarna som - enligt mig - brister i utförande. Detta känner jag inte igen från andra utställningar. Nu har jag inte besökt Sofieros trädgårdsfest de senaste åren, kanske är detta "det normala" här. Jag vet inte.

Att vandra i en trädgårdsutställning kan ge upplevelsen av att det som visas varit där längre än nyss, att det är planteringar i trädgårdar eller balkonger som är "på riktigt". Det är en illusion, det vet vi. Det kräver mycket arbete och planering, det anar vi. Men det är - i mitt tycke - en del av tjusningen. Jag fascineras inte bara av komposition och växtval, utan också sättet att plantera: Hur man lyckats få ihop det hela och genom olika tekniker lyfta enstaka växter att lysa i samklang med andra. Där mellanrummen, dvs ytorna mellan växterna, är så skickligt skapade att de också blir till blickfång och - för mig - stor inspiration. Så är det tyvärr inte överallt i de utställningsträdgårdar som Sofiero bjuder och då jag ser hur dammduken - jämte alla dessa plastkrukor - också lyser med sin närvaro, blir jag allt lite trött. Jag förväntar mig bättre.

Men nu över till det positiva, lägg gärna märke till skillnaden i skicklighet och engagemang i själva utförandet.

Jag tar många bilder här, blir såväl inspirerad som intresserad. Växterna, färgerna, formerna. De små "staketen". Jag ser på skylten vilka som har skapat detta, men jag nämner dem inte vid namn här. Det skulle kunna verka alltför lokalpatriotiskt. Lite som när MFF möter HIF... =oP

 Dammar intresserar, denna har några vackra inslag.

 Vet du vad den vitblommande växten heter?

Utställningar brukar ju också ha några inslag av "show", så även här. Det är klänningar gjorda av växter som visas upp. Exempel på kreativitet och noggrannhet.

Lekfullt.

 Lekfull är också "anslagstavlan", som skulle kunna inspirera till... Något.

Kanske som en avslutning på ett trädäck, ja, vad vet jag?

Sedan är det ju mycket prylar, massor i utställningen, än mer på försäljningsområdet. Jag är inte så road, för mig är trädgård framförallt växter och samspelet dem emellan. Vad gäller växter finns det inte så mycket spännande att köpa, förstår jag då jag kikar runt. Fast samtidigt... Intresse, tycke och smak varierar. Jag ser många besökare som dröjer sig kvar och verkar glädjas åt allt pynt. Kassarna fylls med såväl växter som ting, folk verkar glada. Folkfest, det är inget att fnysa åt. Jag, som är nörd (jag vet, jag vet) kan ju alltid (också) besöka ställen där växter och dess mångfald spelar större roll.

Nåväl, jag kommer inte hem tomhänt. Glad blir jag då jag stöter på en försäljare av dammväxter, härligt! En tysk ska kommunicera med en svensk, vi tar till engelskan. Men vad heter sumpzon? Vad heter "damm utan pump"? Nåväl, det går ändå rätt bra (tror jag) och med mig hem följer en liten näckros (finsk näckros - Nymphaea tetragona) och två plantor Cyperus longus, som då jag kollar wikipedia kallas dammag på svenska.

Tillbaka till Sofiero. Underbara Sofiero... Vi ser på klockan och måste köra tillbaka hem. Går förbi montern där jag vet att Annika (Naturliga ting) huserar, men ser henne inte. Hon kanske har tagit en paus, hade annars varit så roligt att iallafall bara säga hej. Det får bli en annan gång, för nu hastar vi ut mot parkeringen...

...på vägen ser vi en flotte...
...men framförallt anas en park.

I bilen talar vi om vad eftermiddagen bjudit. Det har varit en trevlig utflykt, men vi är inte säkra på att vi återvänder till nästa år trädgårdsfest. Däremot...

 ...vill vi tillbaka till Sofiero. Vilken fantastisk park, härliga miljöer och planteringar. Att vandra runt här en alldeles vanlig dag måste vara alldeles, alldeles.... underbart.