Ofta då jag närmar mig dammen hörs ljudet av ett litet plums. Det är äpplen som faller från trädet ner i vattnet. Jag behöver skaffa en ny håv, tänker jag, där jag står och hör ännu ett plums. Kikar mig omkring och tycker att så förfärligt många äpplen i vattnet är det ju inte. Än. Men det där plumset återkommer då och då. Så hör jag ett prassel. Kan äpplen prassla? Plötsligt ser jag en groda! En alldeles riktig... I min damm. I staden. Oj!
Det känns som den tittar på mig, gör den det? Kan man få ögonkontakt med en groda, för det känns som vi har det. Dess blick är speciell tillsammans med det lite buttra uttrycket. Den ser uttråkad ut, lite som den kikar på mig och undrar om jag inte har något bättre att göra. Kan en groda verkligen uttrycka allt det? Nåväl, jag stannar kvar och betraktar den. Den rör sig runt i dammen. Jag försöker följa den och klickar med kameran då och då.
Den ser ju rätt skräckinjagande ut då man kommer nära.
Grodan simmar runt i dammen, verkar hemmastadd.
Ibland går det fort. Så smidig den är där under vattnet.
Åter fram till kanten där jag står. För att snart vara på annat håll.
Den syns nästan inte i grönskan och i vattnets speglingar. Om den ligger still vill säga.
För ibland avslöjas den genom den rörelse den skapar.
Jag låter den vara ifred en stund. Den skuttar upp på gräset.
Den sena eftermiddagssolen vandrar... Solbadar grodor?
Dess närvaro är spännande, trevlig. Husets hund verkar inte bry sig, tack och lov. Men jag undrar hur den har kommit hit? Min lilla damm ligger i staden, trädgården är omgiven av murar, plank och husväggar. Strax därborta trottoarer och gator. Trafik. Jag tror inte att några närliggande grannar har dammar med grodor, men man vet ju aldrig.
Bor den här? Om så, är den ensam? Om ensam, är det bra för den? Men om de skulle vara två och skaffa ungar, kan det bli för mycket för en liten damm i staden? Som du förstår vet jag ingenting alls om grodor, men nu när en verkar "ingå i hushållet" behöver jag lära mig mer.
Ja, tänk att en groda verkar ha flyttat hit och trivas i min damm, det är fascinerande. Eller är det vanligt, inget konstigt alls. Men för mig något nytt. Dammen? Jag har strävat efter att göra den naturlik, den ligger i halvskugga och har växter som renar. Inga pumpar och annat. Jag får en del frågor om dammen, ska ta några bilder och göra ett nästa inlägg om den.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Senare tillägg:
Nu har jag fått reda på att sorten heter "Ätbar groda". (Dock, allt som går att äta måste ju INTE ätas... =oP)
Så flotte bilder av frosken i dammen din! Det var jo en hyggelig overraskelse! Jeg har to frosker som bor fast i dammen min her og to store padder som også bor her. Men jeg bor på landet, og det er jo ikke uvanlig at de trives her. Hos deg er det jo mer merkelig som har masse trafikk i nærheten. Håper den vil trives hos deg!
SvaraRaderaHa det godt!
Tack!
RaderaJa, hade jag bott på landet så hade det väl inte varit så konstigt. Men kanske finns det mer natur i staden än man kan tro... Eller är det så att någon granne i kvarteret har en damm med grodor, så kan det också vara.
Allt gott!
/Katarina
wonderfull fotos
SvaraRaderaGreeting from Mons Belgium
Blog ma ville my city Mons Be http://louisette.eklablog.com
Thank you! =o)
RaderaAll the best,
/Katarina
Hei!
SvaraRaderaDet er så spennende å ha frosker i hagen. Vi har flere. Når de hopper til, når jeg kommer i nærheten av dem, får jeg nesten hjertestans. Men når jeg ser hvem det er, er det bare morsomt. Jeg er sikker på at vi har blikkontakt. Vi har padder også. De vralter av gårde. Flotte bilder av frosken.
Klem Anne
Tack!
RaderaJa, de är lite luriga... Syns inte direkt, men så plötsligt! Lite spänning i trädgårdslivet, ha ha! Det där med ögonkontakten, ja, visst känns det så. Undrar vad de ser, det där med grodperspektiv... =oP
Nu blir jag nyfiken, vad är skillnaden mellan groda och padda? Läser mig till att man bl a kan se det på sättet den rör sig. Grodan skuttar medan paddan går. Aha!
kram
Katairna
Vad härligt med en groda i vattnet, ett tecken på att milj du måste skapat en bra miljö. Kanske har den varit upplockad som fågelmat som liten skrutt och tappad på vägen??!?! Spelar ingen roll hur ätbar den är hos mig hade den också fått stanna där den är. Om inte annat så för den vackra färgens skull :)
SvaraRaderaKram, Carina
Så kan det ha varit... Ja, och ser det som en komplimang att naturen vill flytta in här i stan.
RaderaDin kommentar gjorde mig uppmärksam på att ett "inte" fallit bort i tillägget om den ätbara grodan. Den ska alltså INTE ätas (av mig). Husets hund verkar ointresserad, jag hoppas det förblir så...
kram
Katarina
Kul bilder på din groda! Själv hittade jag en mindre groda bland stenarna under en buske för nån vecka sedan. Jag har inte ens en damm! Skumt!
SvaraRaderaMå så gott!
Tack!
RaderaMen visst är det skumt... Behöver inte en groda vatten, en liten pöl åtminstone? Fast det kanske den har någon annanstans, vet inte hur stora områden en groda rör sig på... Det är rätt spännande när naturen besöker trädgården. Ibland.
Allt gott!
/Katarina
Grattis till nya hyresgästen, så jättetrevligt! Dessutom inte vilken groda som helst, såna har vi inte här mår du tro. Fina bilder också. Jag tror nog den är van vid dig. Den har betraktad dig i smyg många gånger.
SvaraRaderaAllt gott
Anette
Tack!
RaderaÅh, "inte vilken groda som helst"... =o)) Sedan jag såg den har den inte setts... Men den är säkert där och kanske kikar den på mig där jag böjer mig ner och spejar hit och dit. Hunden verkar inte förvånad, så han och grodan har nog vetat om varandra länge. Människan är den som sist får veta... Men som tror sig veta allt. Hm...
Ha det gott!
/Katarina
Lite, lite läskig, men mest söt! Fina bilder!
SvaraRaderaTycker
Katarina