"Va? Har du tistlar i trädgården?"

I helgen långväga släktbesök. Frukosten intogs utomhus i den lilla sol som bjöds, innan det strax växlade över till regn. Igen. Denna sommar... 

"Va? Har du tistlar i trädgården?" Blicken och tonen var frågande. Kikade mot den närmaste planteringen, där det växer både vita och blå bolltistlar samt en rysk martorn. Detta tillsammans med annat som nog kan verka mer äng/natur än vårdad trädgård. En skeptisk blick vandrade runt planteringarna, återgick till frukostbordet och samtalet övergick till annat. Planteringen som kikades på var denna, se länk.

En liten trädgårdskulturkrock sådär på söndagsmorgonen. Kom mig att tänka på att - för en del och däribland mig - är naturen en stor del av inspirationen. Men det är ju inte direkt en naturträdgård jag har. Men naturen som förebild finns där. Ett exempel är dammen, se länk till tidigare inlägg.

Natur? För mig är det inte skogen så mycket, för den finns inte här precis. Det är mer stranden, ängen och havet som bidrar till paletten. Den miljön är ständigt närvarande. På den strandstig som bilden nedan visar, går jag ofta på promenad med hunden. I alla väder året runt. (Öresundsbron syns i bakgrunden.)

Växtligheten är tålig för det - ibland - burdusa vädret. Det skira samsas med det mer robusta, det söta med det mer kaxiga. Inga stora blommor som dominerar och sticker ut, utan mer lågmält. Kanske plottrigt och intetsägande för en del, men i mina ögon vackert.

Tillbaka i trädgården ser jag ju att det finns såväl likheter som skillnader. Rosenhäcken andas mer mormorsträdgård och kanske inte så mycket natur direkt, även om nyponrosor då och då kan skymtas nere vid vattnet. En del andra planteringar kan nog påminna om det som strandängarna bjuder på. Det är likt, men ändå olikt.

Nedan en bild tagen häromdagen i blåsten, lite oskarp, men syns gör blodtopp - Sanguisorba officinalis, purpursporre - Linaria purpurea 'Canon J. Went', stjärnflockor - Astrantia major (olika sorter) och anisisop - Agastache foeniculum (olika sorter). Grå frossört - Scutellaria incana - finns här som småplantor och nyss har brunnävan - Geranium phaeum L. - klipps ner i hopp om en andra blomning. Den svarta nysroten - Veratrum nigrum - är på gång. På gång är också en del echinaceor, när de blommar då försvinner lite av det ängslika och det blir mer "trädgård".

Här örtagården, mestadels under sensommaren (bilderna tagna tidigare år). Ett sammelsurium av växter som jag tycker ger ett vackert och vilt uttryck tillsammans.

 

 

 

 

Jag håller på att arbeta om en plantering och ser att jag där valt växter såsom vallmo (olika sorter), sibirisk hjärtstilla - Leonurus sibiricus, purpurlysing - Lysimachia atropurpurea 'Beaujolais'. Ja, en del annat också. Än så länge småplantor (frösådder) som planterats ut, några kvar i sålådorna... Vill ha in lite blekt gult och blålila också. Nåväl, märker att jag även här går mot ängsväxternas kulörer och mer körsång än solistframträdande. Är jag i en fas? Något övergående? Eller... är jag kanske fast?  

- Piet Oudolf?
- Va?
- Nämnde hon inte Piet Oudolf i inlägget?
- Nej, så konstigt!
- Jättekonstigt!
- Nästan nonchalant. Faktiskt.
- Faktiskt.
- Men han har ju iallfall en flik.
- Va?
- På bloggen, en egen flik.
- Ah! Alltid något.
- Mm.