Nya träder fram!

Försommar är på väg att bli sommar. Även om vädret inte känns som det alltid, så kikar ändå solen fram då och då. Trädgården skiftar i uttryck när nya växter träder fram, medan andra träder tillbaka. 

Nu har den senast anskaffade stjärnflockan - Astrantia 'Roma' - äntligen visat blommor. Inhandades av Caroline Mathildestiens Staudeplantskola på Garden Living förra sommaren. Skulle gärna vilja besöka den plantskolan. De har ju även webshop, se länk. Hursomhelst, stjärnflockan planterades på sensommaren och kom aldrig att blomma då. Men nu!

Glad blir också jag då jag ser att den gröna helgonörten - Santolina rosmarinfolia - visar en mängd små knappar som lovar mer. Förra året blommade den inte alls, förmodligen hade jag beskurit den för hårt. Nu har jag lämnat den ifred. Att göra ingenting är det som gör det. Ibland. 

Återkommer med bilder när blommorna är mer utslagna. Men för den som inte kan vänta, se tidigare inlägg länk

Först ut bland rosorna är Henry Hudson. I regnvädret tenderar de annars lysande vita blommorna dra något mot blaskigt skärt. Inte så vackert. Nåväl, denna blomma är rätt vit ändå. Regnet till trots. Och buskens vackra bladverk är kanske ändå det allra bästa med denna ros.

Inom några dagar, kanske timmar rentav, kommer penstemonen - Penstemon ovatus - att vara riktigt utslagen. Underbart vacker. De flesta plantor jag har är frösådder från det enda exemplar som jag för flera år sedan köpte från John Taylor, då inte "känd från TV" när han stod och sålde plantor i Pildammsparken på något trädgårdsevenemang. Minns att hand då sa att det var ett riktigt bra köp. Jag protesterade inte då och gör det inte nu heller.

Lammöron i regn, visst är bladen vackra i allt det våta. Rätt nyplanterade är dessa Stachys byzantina, som i våras fyndades till extrapris på Plantagen. Rätt små plantor som nu verkligen tagit sig. Ser fram att mångfaldiga så småningom med hjälp av såväl delning som frösådder.

Bland sådant som är vackert blött, är det väl annars oftast daggkåpan - Alchemilla mollis - som brukar lyftas fram. Här tillsammans med en okänd pion, kanske även den en vit bondpion (se inlägg för några dagar sedan). En brunpimpinell - Sanguisorba menziesii - visar några blommor. Fast jag är något osäker på identiteten, dock inhandlad på växtloppis med det namnet. Blommorna är rätt avlånga ax och är - iallfall vad det verkar hitintills - rätt lågväxande. I bakgunden bladen på den vanliga blodtoppen - Sanguisorba officinalis.

I en plantering, där förgrunden framförallt är brunnäva, allium, anagramsbräcka, aklejor, amerikanskt kermesbär, stjärnflocka, daggkåpa och buxbom, så växer det i bakgrunden - bland rosenkvistar, syrén och lite annat - två plantor svart nysrot - Veratrum nigrum. Under några år har de bara visat bladrosetter, men nu är det blommor på gång. Jag har aldrig sett blommorna "på riktigt", utan endast på bild, men tror att det kan bli rätt fint med något sådant här just här. Tittar nu till dem ofta, ser hur de sakteliga utvecklas och... ja, återkommer med bilder när tid är.

Det var rätt blött därute när jag tog en runda tidigare idag. Säkert bra för växtkraften, men vore inte så dumt med några varma och soliga dagar nu. Kameran håller på att lägga av, men detta fotot blev ju förvånadsvärt skarpt med ett kamerahus i svajning och en fotograf som nog också svajade en del i regnet. Får tacka den lilla insekten - är det en blomfluga? - som höll sig stilla.