Att upptäcka. Att återvända till.

Ännu en fortsättning, det tredje - och avslutande - inlägget i en följetong. Från Sotemosse for vi vidare och färden gick till Åbergs strax utanför Ystad. Ja, ni som varit där vet. För er som inte varit där, lägger jag till ett förhoppningsfullt "än". Ett ställe värt att upptäcka och återvända till. 

Denna gång blev det inga bilder tagna på Åbergs, det var först senare som kameran togs fram igen. Det som följde med hem blev först och främst ett Äntligen! För som jag letat, som jag väntat. Jag har alltid precis missat, alltid kommit lite för sent eller något för tidigt. Nu - äntligen! - lyckades jag få med mig hem den eftertraktade bäcktisteln - Cirsium rivulare 'Atropurpureum'.

Jag mötte den på Chelsea 2011, skrev ett längtande inlägg här 2012, se länk. Genom mitt sökande kom jag kontakt med Sophia Callmer, som är fotograf och har en blogg väl värd att besöka, se länk. Detta resulterade inte i någon bäcktistel, men väl trevliga möten och givande fotokurser, kurser som rekommenderas varmt. (Döm nu inte Sophia och hennes kurser utifrån mina bilder, jag var inte - och har aldrig varit - någon bra elev.) Nåväl, sökandet fortsatte. Vid besöket på Åbergs förra sommaren konstaterade jag att den var slutsåld, se länk. Gårdagens två krukor med bäcktistel kan för någon annan verka som just bara två krukor med bäcktistel, men för mig är de mycket mer än så.

Det blev fler härligheter. Nedan det obligatoriska "gruppfotot" som jag tog vid hemkomsten i söndags. Solen är nästan bländande, plantorna kommer inte riktigt till sin rätt. Bilderna får ändå duga, jag lär återkomma till dessa växter och då visa dem i mer fördelaktig dager.

På Åbergs söker jag mig alltid bort till området där olika fingerörter står. I söndags fann jag flera, en del har jag redan, annat har jag inte. Än. Drottningfingerörten fångar min blick och mitt habegär. Den heter Potentilla rup. 'White Queen'. 

Jag har den redan, behöver jag verkligen en till? Jo, det gör jag. Styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina' - kommer snart att visa svavelgula blommor. Nu visar den endast bladverk, men jag vet vad som komma skall. Så blev det ännu en fingerört med namnet Potentilla gracilis. Färgen på blommorna ska enligt lappen bli blekgula. Jag undrar hur de blir, för blekgult kan ibland bli väldigt gult, men ibland gå mer mot vanilj. Det är "bara" att vänta och se.

Kungsnejlikeroten - Geum Coccc. 'Borisii' - fångade min blick. Blomfärgen är orange. Jag inhandlade en orange nejlikerot tidigare denna söndag. Nu en till. Har jag kanske kommit in i någon fas? En orange-nejlikerot-fas? 

Tre luktärter med namnet Mrs Collier. Jag googlar och läser att Lathyrus odoratus 'Mrs Collier' är en kulturarvssort från 1907. Cremevita till milt pastellgula blommor med intensiv och tilldragande honungsdoft. Tänk att dessa små plantor rymmer allt detta!

Jag visste inte att jag saknat den, jag visste inte att den fanns. Men om jag hade vetat... För så glad blev jag då jag fick se den lilla söta krypveronikan - Veronica 'Mme Mercier' med sina skira blommor (mer blå i verkligheten, får återkomma med bättre bild). På namnlappen står det att den blommar från maj till oktober. Härligt! 

De ska strax stänga på Åbergs, men vi vill inte lämna stället. Nåväl, vi inser att vi måste, men innan dess får vi syn på en så vacker viol. De har inte många kvar, vi tar de sista. Det är en hornviol - Viola cornuta, som har namnet 'Victoria's blush'. Även den blommar från maj till oktober. Nej, bilden gör den inte rättvisa. Tänk vacker och sedan vackrare ändå. 

Då jag ska betala är det "fru Åberg" själv som hjälper mig. Hon kommenterar mina växtval och förstår att jag fallit för såväl geum som potentillor, ger mig tips på annat inom dessa släkten. Så undrar hon hur jag har det med de som heter thalictrum. Vilka? Hon förklarar och det hon berättar inspirerar. Något mer att upptäcka, menar hon, och ger mig en road blick. "Har du vår växtlista?" frågar hon, och strax håller jag en sådan i handen. Så lockande att öppna den, läsa, ta en runda till och kanske ännu en, finna ditt och datt. Men de stänger och vi är på väg hem. Ju! Eller? Kanske? Nej! Hm... Jag andas in och går med raska steg mot bilen. Jag kikar mig inte omkring, jag stirrar bara rakt fram i fjärran. Andas inte, bara går. Fort, med raska steg. Väl framme vid bilen andas jag ut. Pust! Det var nära ögat! Hade jag inte gått då jag gick, hade jag förmodligen varit kvar där än.

På bordet ligger en växtlista, den är nu öppnad och delvis läst. Att upptäcka. Att återvända till. Liksom Sotemosse och Åbergs. Och annat. I helgen är det växtloppis med Skånsk Trädgårdsförening på Alnarp...