tisdag 20 maj 2014

Möjligheter

Att ändra sig. Att ändra mig. Ett tecken på velighet, kanske rentav ängslighet. Eller visar det prov på att vara flexibel, att kunna känna in stunden. Jag väljer den senare tolkningen, för det som var där och då är inte detsamma som som här och nu. Det stora - och tunga! - bordet, som jag ropade in på en nätauktion, har nu kommit på plats. Då hade jag inte sett bordet mer än på bild. Då tänkte jag måla det i svarta, mörkt gråa toner, se inlägg. Det var då det. Nu ser jag att det här bordet inte alls ska målas i någon kulör. Bordets slitna ytor pratar väl och lågmält med lerkrukor och andra pryttlar samt det närliggande huset i limhamnstegel. Nej, det får vara som det är.

Bordet är ett arbetsbord, ett planteringsbord och ett bord som ger plats för del växter. 

Det är också ett förvaringsbord, för sådant som kan vara bra att ha till hands. Lite huller om buller med krukor, jord, gödning, snöre och annat. Mer praktiskt än vackert, mer ett bord som bjuder upp att leka, fixa och dona än att bara vila blicken på.

På bilden ovan anas bäcktisteln. Den står - tillsammans med annat krukat - i "väntrummet", där en del är på väg in i den egna trädgården, en del är på väg in i andras. Nu är det trångt och inte så praktiskt. Jag tänker att jag skulle kunna låta bygga hyllor längs planket och låta det bli en plats både för förvaring och till lyst.

Nedan kan förvaringen av plantor anas. Nu staplade på ditt och datt. Röran döljs, från trädgården sett, av ligusterhäcken. Som sagt, tänk hyllor längs planket, trä, grånat trä. Krukor därpå, så de måste tåla en del tyngd. Inte bara ett bord, utan en plats med Möjligheter.

Bordet och "väntrummet" står delvis skymt av grönska och en spaljé av armeringsnät. På nätet ska något klättra, jag vet inte vad än. Rosen Henry Hudson och en uppstammad schersmin framför nätet. En ligusterhäck till vänster, utanför bild.

Här syns lite av häcken, nu sett från platsen vid bordet. Den vita bollen retar blicken och manar till handling. Så gör även den oklippta ligustern.

Här en liten bit högre upp och till vänster. Dags att binda ihop armeringsnäten.

Åter till bordet. Dess färger pratar väl med zinken, rosten, lerkrukorna, grönskan...

...och limhamnsteglet. Det är nästan att bordet skulle stå mot husväggen, men det vore opraktiskt. Nåväl, huset ligger nära inpå.

Jag vet inte om jag borde ytbehandla bordet på något vis, dvs skydda det utan att det får ett färgtäcke på sig. Vad tror du?




12 kommentarer:

  1. Ja bordet är verkligen perfekt i färgen tillsammans med krukor, zink och rost. Eller som Ernst K brukar säga lite mer filosofiskt "bordet och krukorna vill varandra något" ! Alltid kul när snyggt och praktiskt går hand i hand tycker jag. Roligare och mer fantasieggande än bara stajlade ytor.

    Blev väldigt förtjust i teglet på ert hus också, ursnyggt!
    Ha det gott!
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, de "vill varandra något", fniss =o)) Funderar på att uppgradera såväl stajling (skriver man så? jo, det gör jag tydligen) som det praktiska att en del förvaringskärl har lock...
      Ja, det där limhamnsteglet lever, ingen sten är exakt som den andra. Stenar som mött väder och vind sedan slutet av 1800-talet.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Åh, ännu snyggare när det kom på plats och bra att det inte ska målas! Verkligen vackert som det är. Låter bra med hyllor också, det har jag också funderat på för baksidan av mitt växthus men inte kommit till skott med än... Man måste bara komma ihåg att vattna det som inte står på den översta hyllan.
    Kram
    Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, och att överhuvudtaget vattna och vattna och vattna... Växter i kruka kräver mycket mer av oss - tycker jag - än växter i planteringarna.Torkar ut på nolltid för att svämma över vid störtregn... =oP
      kram
      Katarina

      Radera
  3. Håller med föregående inläggsskrivare. Och dig själv. Klart det ska behållas som det är. No no. Ingen målning. Snyggt är det!

    Jag har en bänkskiva i samma material. Rostar lite sådär lagom. Lägger/ställer jag något på bordet så blir det ofta rostfläckar just där, men det tycker jag bara är snyggt. Vill du inte mer rost bör du nog behandla det med någon form av rostskydd. Risken är väl bara att den där patinakänslan då försvinner.

    Viggo i badet. Fint :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, vackrast som det är. Men lite orolig är jag allt, vill inte att det rostar sönder. Men vill inte heller ta bort patinan. Hur snabbt verkar rost från ytligt till att verkligen ta sönder?
      Viggo verkar så smått vänja sig och uppskatta sin badbalja... tror jag =o)
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Snyggt, snyggt, snyggt! Stort grattis till fyndet.
    Marta

    SvaraRadera
  5. Superfint! Ingen målning men kanske en "lightvariant" av någon skyddande lack så att det inte rostar allt för mycket.
    Hälsar Cathrine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, jag tänker i samma banor. Något som skyddar, men inte tar bort uttrycket... Finns det en sådan lösning? (Eller fortsätter rosten att verka "inifrån"?)
      Allt gott!
      Katarina

      Radera
  6. Underbart bord och praktiskt. Sån patina får man vara rädd om. Jag brukar vaxa såna ytor.
    Känner igen det där med växter på väg in och ut. Att använda väggen blir ju perfekt. Här är det bockar, bräder och förvaring i backar som gäller. En del även nergrävt i sandlådor.
    Fina bilder och teglet är fantastiskt. Nu vet jag att det har ett särskilt namn också.
    Ha det fint
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      O tack för tips! Vaxa, det kan vara lösningen! Något speciellt vax?
      ja, det där med förvaring... Här tvunget till en "compact living"-lösning...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...