Möjligheter

Att ändra sig. Att ändra mig. Ett tecken på velighet, kanske rentav ängslighet. Eller visar det prov på att vara flexibel, att kunna känna in stunden. Jag väljer den senare tolkningen, för det som var där och då är inte detsamma som som här och nu. Det stora - och tunga! - bordet, som jag ropade in på en nätauktion, har nu kommit på plats. Då hade jag inte sett bordet mer än på bild. Då tänkte jag måla det i svarta, mörkt gråa toner, se inlägg. Det var då det. Nu ser jag att det här bordet inte alls ska målas i någon kulör. Bordets slitna ytor pratar väl och lågmält med lerkrukor och andra pryttlar samt det närliggande huset i limhamnstegel. Nej, det får vara som det är.

Bordet är ett arbetsbord, ett planteringsbord och ett bord som ger plats för del växter. 

Det är också ett förvaringsbord, för sådant som kan vara bra att ha till hands. Lite huller om buller med krukor, jord, gödning, snöre och annat. Mer praktiskt än vackert, mer ett bord som bjuder upp att leka, fixa och dona än att bara vila blicken på.

På bilden ovan anas bäcktisteln. Den står - tillsammans med annat krukat - i "väntrummet", där en del är på väg in i den egna trädgården, en del är på väg in i andras. Nu är det trångt och inte så praktiskt. Jag tänker att jag skulle kunna låta bygga hyllor längs planket och låta det bli en plats både för förvaring och till lyst.

Nedan kan förvaringen av plantor anas. Nu staplade på ditt och datt. Röran döljs, från trädgården sett, av ligusterhäcken. Som sagt, tänk hyllor längs planket, trä, grånat trä. Krukor därpå, så de måste tåla en del tyngd. Inte bara ett bord, utan en plats med Möjligheter.

Bordet och "väntrummet" står delvis skymt av grönska och en spaljé av armeringsnät. På nätet ska något klättra, jag vet inte vad än. Rosen Henry Hudson och en uppstammad schersmin framför nätet. En ligusterhäck till vänster, utanför bild.

Här syns lite av häcken, nu sett från platsen vid bordet. Den vita bollen retar blicken och manar till handling. Så gör även den oklippta ligustern.

Här en liten bit högre upp och till vänster. Dags att binda ihop armeringsnäten.

Åter till bordet. Dess färger pratar väl med zinken, rosten, lerkrukorna, grönskan...

...och limhamnsteglet. Det är nästan att bordet skulle stå mot husväggen, men det vore opraktiskt. Nåväl, huset ligger nära inpå.

Jag vet inte om jag borde ytbehandla bordet på något vis, dvs skydda det utan att det får ett färgtäcke på sig. Vad tror du?